Och massa nya bilder på Nisse kanske ❤❤
Well, man kanske ska starta igång skiten igen? De var ett tag sen jag skrev och mycket mycket mycket har förändrats och är annorlunda, både bra och dåligt antar jag 😁 Och massa nya bilder på Nisse kanske ❤❤
0 Kommentarer
Ja aso nu kanske jag har ångest över världens töntigaste grej.. men jag har sån sjuk ångest så jag inte ens kunde åka till skolan.. Fick ångest igår kväll när jag skulle sova.. vet inte varför men den bara kom, och vaknade med den imorse oxå.. och den är hemsk.. Jag kan verkligen inte bli av med den på något sätt.. Och på detta så svarar inte Kevin.. Därav har jag sjuk extrem ångest.. han har vart inaktiv på fb i 19 timmar nu.. Han skrev igår att han har ont i huvet på et konstigt sätt, ett sätt som han aldrig haft förut. Så han sa att han skulle försöka sova och se om det går över (så som han brukar sova när han får migrän.)
MEN detta är nu typ 19 timmar sedan.. Och jag är så sjuuuukt orolig för att det hänt nått.. Var det något allvarligt med den huvudvärken? Har han åkt in på sjukhus? Har han dött? Och eftersom jag blivit utsatt för otrohet förr kan inte mitt huvud låta bli att gå in på dem banorna heller. Ljög han bara, är han otrogen? Självklart litar jag på honom, och VET att ha inte skulle vara det.. Men tankarna flyger in på alla jävla olika scenarion när man är orolig vad som är anledningen till att han inte svarar. Förhoppningsvis är det som jag tror. Att han sover. För jag vet att när han har ont i huvet eller mår dåligt så kan han sova i flera flera timmar. Men det gör mig så sjukt orolig att han inte svarar på så MÅNGA timmar. Jag vill bara ha ett svar.. Vad som helst.. "Hej, jag har fortfarande ont i huvet, ska sova lite mer" "Hej, jag e vaken nu" "Hej allt är bra" "Hej, jag sov" VAD SOM HELST.. Varje gång mobilen piper kollar jag och hoppas att han messat. Varje gång jag ringer hoppas jag att han ska svara med ett nyvaket "hej". Han vaknar ju inte av att man ringer heller (han vaknar inte av väckarklockor eller några slags signaler när han sover) så han skulle kunna sova.. eller så skulle han kunna vara död.. Ångesten tänker alltid det värsta.. Har inte nummer tills hans föräldrar så kan inte ringa och fråga om det hänt nått. Och för tillfället skulle jag inte våga heller.. Hans mamma har jag på Facebook, så hon skulle jag kunna skriva till.. för visst skulle väl hon ändå vara bland de första som får reda på om det hänt nått med hennes son. Men vad jag vet så sover han hos sin pappa nu.. Och ska jag bara skriva till han på fb och bah: Kan du kolla på att din son lever.. jag är jätteorolig.. Och sen såklart lever han och jag har bara gjort bort mig genom att vara lite för orolig.. Jävla Ångest. Vill bara att han ska svara mig nu </3 Asso ja, nu sitter jag här ny duschad och lyssnar på Tool, men ingen aning om vad jag ska skriva, fick världens urge att skriva, men vet ju inte om vad.. Ska man bara planera vidare om resten av dagen då?
Skypear med Kevin, lyssnar på tool, e nyduschad, äter godis, sugen på att sjunga haha xD Asso detta är srsly det jag har att skriva, varför är alla så bra på att skriva, men jag vet aldrig om vad eller hur.. Well, jag skulle skriva om Valentines, men haft så stressigt med skolan och sceniska, så det har inte blitt av, idag är enda lediga dagen på veckan, så IDAG kan jag skriva xD Men iaf bokade bord på Grekiska kolgrillsbaren får några månader sedan utan att Kevin visste något, så sen på morgonen på alla hjärtans dag medan han sov så skrev jag ett litet gullit brev om att möta mig i v-ås och åkte till skolan. Vi möttes i stan och vi bådas hade köpt blommor till varann, vi gick och åt och han blev glad över att jag bjöd han på mat. Han sa att det var den bästa alla hjärtans dag han haft, för han hade typ aldrig gjort något innan på alla hjärtans dag. Jag åt aaaaassss god lambracks med grillade rotfrukter, klyftpotatis och rödvinssås och han åt nån oxfilé sak tror jag, vi delade på nån tzatziki grej till förätt, och Kevin tog Vitchoklad mousse till efterrätt och jag friterad glass. Asso Grekiska kolgrillsbaren är life och så värt att gå till <3 Efter detta då så gick vi oplanerat och bowlade (jag vann) och sedan spelade vi biljard, där jag där emot inte vann </3 Asso typ en av de bästa dagarna i mitt liv <3 Och jag tror och hoppas Kevin oxå hade kul <3 Älskar människan så jävla mycket <3 Förutom detta då så hade jag ju faktiskt något vettigt att skriva om idag och så.. men det har jag nu glömt.. så ah.. det får bli detta.. (Ja jag glömde ta kort på övriga mat saker xD Detta kom jag på nä vi redan börjat ät xD Tomaterna är kevins btw)
Ja, som rubriken säger, det är typ ett år sedan senaste bloggandet och det har hänt så mycket på ett år. Jag har aldrig speciellt mycket att blogga om, liksom inget intressant att skriva. Skulle vilja skriva sånt som exempelvis min faster Kirsi (Kirsi.se) men jag har aldrig riktigt sådana saker att skriva, och jag håller ganska många av mina åsikter själv. Jag har emellanåt en rädslan av att inte bli omtyckt och liknande ifall jag skriver/säger mina egna åsikter så jag lyssnar oftast bara och håller med emellanåt.
Iallafall, det händer mycket på ett år. Jag bor nu hos min faster Kirsi, pga personliga skäl, och jag kan ju bara säga att jag mår så sjuuuuukt mycket bättre nu för tiden, såhär ett år senare. Så jag kan ju bara säga, när livet går åt helvte, uthärda för det blir fanimej bättre. Jag vet inte riktigt vad man ska skriva såhär ett år senare, jag vet att jag i alla fall kommer att glömma bort bloggen för några månader eller ett år igen. Så det känns lite onödigt att skriva, lixom vad ska jag skriva? Kan väl bara helt enkelt utgå från dagsläget? Jag har världens underbaraste pojkvän, som bor i Göteborg, vi började skriva för ganska snart ett år sedan och träffades i maj 2016. Ett kort tag senare vart vi tillsammans och de är det bästa som hänt mig, han får mig att må så otroligt bra, tar hand om mig när jag mår dåligt, är knäpp och störd och så irriterande, hahah xD (Lite kortfattat tycker jag räcker för annars kommer jag babbla på i evigheter om hur underbar människa han är) Iaf så ska jag flytta till Göteborg efter studenten, vi letar lägenheter för fullt och jag söker MASSOR av jobb xD Efter att jag jobbat ett tag som planerat, eller kanske tidigare, ska jag söka till en konst/design ish skola och utbilda mig till inredningsarkitekt. Om jag orkar för utbildningen är 5 år, och jag tycker just nu att 12år av skola räcker haha xD Oh well, får se vad som händer.. om jag orkar/kommer ihåg kanske jag fortsätter med bloggandet.. Nu ska jag väl försöka ta mitt arshle upp ur sängen och yoga.. har fan skippar typ 5 dagar nu.. känner mig slö...
Click to set custom HTML
Usch, har ont i hela kroppen, känner mig helt jävla slut, både fysiskt och psykiskt.. Hade typ ett fett bra blogginlägg att skriva, och nu har jag typ glömt hela :/
Så eh, ah trött överallt.. Idag har jag mått bättre, de e positivt, dock har de ändå varit en helvetes dag, för ja, skolan o shit.. Imorrn har jag 4 timmars hål, yay.. Dem har lagt till en till lektion för mig på tisdagar, så ah, slutar i vanlig fall 11.20 men de har lagt till en lektion vid typ 14-14.20 så ah, jag slutar typ 4.. yay.. Massa hål Dx Äh, fuck it, kommer ju inte ihåg vad jag skulle skriva om.. Paniken som uppstår när en kommer på att det är skola imorgon..
Haft en pissig vecka, och IDAG, idag har dagen varit hyfsad, sen kom jag på att det är skola imorgon, och ångesten bara kröp fram.. JAG VILL INTE.. seriöst.. Jag orkar inte mer.. Ca. 3 veckor kvar till lov, 3 veckor kvar tills Anton kommer, 3 veckor kvar tills jag bara får vila, de känns om en evighet </3 Och sen börjar skiten igen.. Jag orkar seriöst inte mer, men jag vill inte häller gå om.. And I needz de money, roligt nog e de den enda anledningen som jag går till skolan varje dag, jag behöver pengarna helt enkelt.. hade man inte fått pengar för att gå i skolan hade jag heller inte gjort det.. För jag orkar verkligen inte mer.. Då hade jag blivit nån jävel på McDonalds, folk säger att de typ kommer gå bra i livet för mig o att jag kommer komma långt, de kanske jag gör, men hur fan kommer men långt utan betyg o shit i dagens länge? De e verkligen 1 på billionen som lyckas med det.. Meeeen, sen e det "bara" 1,5 år kvar, och sen drar jag, långt åt helvete här ifrån.. Jag orkar inte.. Jag vill inte vara kvar.. Jag drar... Undra vad jag skulle få för "fel" på mig ifall psykolog nissarna "utredde" de?
Eller de kommer dem väl så småningom göra, men jag e lite nyfiken på alla (heter de diagnoser?) diagnoser jag skulle få? Jag vet for sure att jag har nån slags depression-ish, o typ nå ångest-ish, och jag tror att de kommer bli panik attack nått också, för de har jag börjat utväckla mer o mer, o de e riktigt jävla jobbigt.. Och MASSA annat shit.. Nyss fortsatte jag packa, (vi ska ju flytta nästa vecka) och jag bara kände hur paniken kröp fram ju stökigare o mer oreda det blev desto mer panik fick jag, och de bara började snurra och jag bara visste inte vart jag skulle ta vägen, så tillslut var jag tvungen att bara sluta med vad jag än höll på med och sätta mig i sängen.. Och ta det lugnt.. Och jag har även lite smått panik över alla små saker och sådant som ah.. vart ska jag gö av de? vart ska jag packa det? Ska jag packa det? Ska de slängas? Tänk om jag behöver de? Idk? Jag vet inte hur man gör sånthär.. Jag vill bara ha ordning och reda, men jag vet inte hur jag ska gö för att få de.. Okej, nu måste jag sluta skriva om de, får ju ångest... Well, vart e den jävla psykologen eller vad de var jag skulle prata med nudå när jag behöver de?
Jag mår så jävla piss, och jag vet inte ens varför.. VARFÖR VET JAG INTE? Hur ska jag kunna må bättre om jag inte ens vet vad som får mig att må dåligt? Hur ska jag kunna lösa mina problem, om jag inte ens vet vad de är som skapar dem.. Som sagt, vart e den jävla psykologen när man behöver människan.. Lixom de var typ eh ah, 2-3 veckor sen jag var på BUP? Vaddå tror dem att jag kommer för de första sitta o säga alla min problem med pappa och Elin med? Och för de andra, varför har man flera veckor emellan sessionerna eller vad fan de heter.. Jag skulle ju typ behöva prata med nån varje dag.. Och inte bara med folk över nätet med självmords problem.. Haha, fattar inte hur jag alltid lyckas börja prata med folk som vill ta livet av sig.. och lixom vad fan förväntar dem sig att jag ska göra? Sätta mig på tåg/buss dit o stoppa dem från att ta livet av sig? Asso dehär känns väl riktigt elakt o säga, but I don't fuckin care.. eller såklkart jag inte vill att en människa ska ta livet av sig, but seriously, vad förväntar de sig att jag ska göra? De jag kan göra e att säga att de inte är värt och att de kommer bli bättre nåndag.. Och de flesta tror inte ens på de.. så.. ah... Well.. fuck life.. But i'm still gonna live it.. Tänk om jag typ kunde säga allt i mitt huvud.. Eller skriva det här.. Eller kan kan jag väl men då skulle ALLA börja prata med mig.. om saker jag inte orkar... Hm, hade så mycket att skriva, och nu försvann allt bara sådär.. Jag tänker lägga in min tumblr här.. för de e nog fan den enda sidan där man ev kan se mina känslor.. som sagt 1bild säger mer än 1000 ord :/ Så klicka här <-- Jag vet b.la inte vad jag ska svara när folk frågar hur jag mår.. Ska jag ljuga o säga bra? Eller vad ska jag säga? Jag vet ju inte ens själv hur jag mår.. Mår jag bra? Nej.. Mår jag dåligt? Nej.. Eller jag vet inte? Gör jag? O varför i så fall? Varför? Jag vet INTE... Ja, somsagt vågar jag inte ens säga vad som pågår i mitt huve, folk skulle ju tro att jag e självmordsbenägen xD (De e e jag INTE) I'm fine <3 |
AuthorJenna, 18 år.. skriver om stuff :p Arkiv
Mars 2018
Kategorier
Alla
|